To the next Level

Som jag skrev lite kort igår övade vi på något som kallas LVO(=Low Visibility Operation). Det finns även något som heter LVP(=Low Visibility Procedures). Skillnaden mellan de två är att LVO beskriver hur jag som pilot skall genomföra flygningen medans LVP är kopplat till flygplatsen och vad som gäller för den personalen och utrustningen. När det gäller landning genomförs LVO när sikten är från 750m och ner till 550m. Från 550m och ner till 300m genomförs en inflygning som kallas CAT II. Det är inte mycket som skiljer sig rent flygmässigt, men kraven på utrustning, personal, flygplats, osv är hårdare på en CAT II inflygning.

Det kan ju var dålig sikt vid start också, då gäller 400m ner till 150m. Det är kanske svårt att greppa de olika siktvärdena men tänk er själva att köra bil i 240km/h med 300m sikt i dimma. Man passerar de där 300 metrarna på ca 3-4 sekunder.

Det ser inte likadant ut på alla bolag men det skulle inte förvåna mig om det var snarlikt. Men hos oss är det i alla fall så att vid vid Take Off är det kapten som genomför hela Take Off:en men vid landning är det styrman som genomför approachen ner till senast 100 fot över marken, då tar kapten över. För att öka säkerheten ytterligare skall även autopiloten vara inkopplad vid en LVO och CAT II-inflygning. Givetvis går det att flyga manuellt också ,vilket vi över på, men som sagt, för att öka säkerheten gör vi det med hjälp av autopiloten.

När man genomför en LVO start med lägre sikt än än vad vi får landa med måste vi ha något som kallas startalternativ. Ett Startalternativ skall ligga inom en timmes flygväg med bara en motor fungerande. Och det behövs för att om något skulle hända får vi inte landa på samma flygplats som vi startade ifrån.

En film på en CAT II inflygning