To the next Level

Igår for jag, min sambo, hennes systerdotter,hennes bror och två kompisar ut till Säve för att kolla på Göteborg Aero Show. Det var väl egentligen inga nyheter som förevisades men det är alltid skoj att kolla på lite flygshow. Bäst var nog utan tvekan Team 60, flygvapnets uppvisningsgrupp. De genomförde enda uppvisningen som dom kommer att genomföra i år. Utan någon form av ordning så var Spitfire, Mustangen, Gripen de absolut roligaste att kolla på.

Eftesom att min kamera har valt att sluta fungera så får jag lägga upp några bilder från förra årets show.

Spitfire

Yak-55

När man är ute och flyger ser man ju en hel del moln och under utbildningen så läser vi givetvis meteorologi. Flyget kan ju påverkas väldigt mycket av väder och vind. Tänkte presentera lite olika molnbilder.

Bild 1: Ett så kallat linsmoln. Det bildas när starka vindar blåser vinkelrätt mot en bergskedja. Det bildas då vågor i luften, när dessa vindar stiger kommer luften att kylas ned och då nås daggpunkten, vilket gör att molnet bildas. och på vågens nedåtsida kommer luften att återigen värmas och molnet försvinner.

Bild 2: TCU, Towering Cumulus. Dessa moln kan växa till sig och bli vad som dagligdags kallas åsk/regnmoln. När de vuxit till sig kan det under och kring dessa moln förekomma starka vindar, hagel/regnskurar.

Bild 3: CB, Cumulunimbus. Detta är resultatet av fult utvecklade TCU. Och dessa moln försöker man undvika i största möjliga mån då dessa kan ge mycket turbulens, regn, hagel blixtar osv.

Bild 4 & 5: Ett band med TCU när jag flög från Jönköping tillbaka till Ljungbyhed. Detta band ligger i höjd med Halmstad om jag inte missminner mig.

Lenticularis - Linsmoln

TCU - Towering Cumulus

CB - Cumulunimbus

Band med TCU

Samma band med TCU

I morgon bär det av till Göteborg Aero Show om vädret står oss bi. Hoppas på strålande sol och hög molnbas. Återkommer imorgon med en lite rapport. God natt!

Ett flygplan rör sig kring tre axlar nämligen den longitudinella, laterala samt den vertikala axeln. Den longitudinella axeln går från nos till stjärt, laterala axeln går från vingspets till vingspets och den vertikala rakt genom flygplanet i, ja, vertikalled.

Longitudinella axeln = Rollaxeln

Laterala axeln = Pitchaxeln

Vertikala axeln = Giraxeln

I varje axel har man olika typer av roder till sin hjälp. Runt rollaxeln har man skevroder, de sitter längst ut på bakkanten av vingen.

Runt pitchaxeln har man höjdroder som sitter längst bak på flygplanskroppen.

Runt giraxeln har vi då sidorodren som sitter på fenan.

När piloten bankar ett flygplan, svänger, kan man lätt tro att man bara använder skevroder, men så är det alltså inte utan man använder alla tre rodren. Annars skulle man bland annat sjunka om piloten inte använde höjdroder i en sväng, som ett exempel.

Nedan lite bilder på förklaringarna ovan.

Life is smiling...

Nu så är jag hemma i Göt´laborg, hos min kära sambo, igen efter en lång dag med tidig uppgång.

Imorse 0715 hade vi briefing för veckans tredje pass. Dagens pass innehöll lite mer bekymmer än de tidigare två.

Idag lades det till att vi fick ett motorbortfall. Till och börja med var instruktören snäll nog att ge oss det när vi låg på cruise, på 10000 fot. Där fick vi känna på lite hur det känns att förlora en motor. Vi flög bland annat runt i låg fart, gjorde lite svängar mm. Det krävs ganska mycket aktivt flygande för att hålla höjd, kurs och stabilitet.

Det som sker vid ett motorbortfall är att man måste trampa otroligt mycket sidoroder (bland annat) för att flygplanet inte ska gira, alltså svänga över, på det hållet som den skadade motorn sitter. Det krävs en hel del kraft för att hålla flygplanet på rätt köl.( För er som inte vet, så sköter man sidorodren med fötterna).

Efter att motorhaveriet har inträffat så finns det en del åtgärder man måste göra, och dessa skall man kunna utantill. När man har genomfört åtgärderna som man skall kunna utantill tar man fram sin Emergency Checklist och kollar vad som gäller för det specifika felet.

Vi fick även prova på hur det var att få motorbortfall precis efter take-off samt göra inflygningar med bara en motor.

Det var ett mycket givande pass, och för er som är nervösa när ni flyger behöver inte vara orolig om en motor skulle paja. Man kan mer än väl flyga vidare med endast en fungerande motor.

I filmen nedan kan ni se hur en Boeing 757 får in en fågel i ena motorn men fortsätter stiga utan problem. Det sägs att styrman på denna flight är en gammal TFHS-elev :-) .

De flesta av er har säkert varit ute och flugit både en och fler gånger. Någon gång har ni säkert hört från flightdeck att dom skall landa på Bana 01, eller Bana 29 osv. Sifforna man refererar till är riktningen i förhållande till magnetisk nordpol, vilket innebär att bana 29 ligger 290° riktning. Och varje riktning har ju en kontra riktning vilket resulterar i att det blir två banor.

Här i Ljungbyhed har vi parallella banor vilket alltså ger oss fyra banor att landa på, som ni kan se på bilden nedan.

Och vid parallella banor måste man även ange L=Left och R=Right efter bannumret. I Ljungbyhed har vi alltså Banorna 29L/29R och kontrabanorna blir 11L/11R. Att man anger vänster eller höger är ju givetvis för att man ska veta vilken bana man skall landa på.

I slutet av maj och i början av juni så for min klasshalva iväg på en lång Sverigetur. Vi började med att starta i Ljungbyhed fredagen den 29 maj och kom hem den 3 juni. I flygplanet som jag flög i var vi tre stycken glada herrar som skulle ta oss norrut. Ända hållpunkten vi hade fått från skolan var att vi skulle vara i Vilhelmina på måndagen. Så under helgen hann vi avverka Göteborg, Visby, Borlänge, Östersund, Umeå, Skellefteå, Luleå, Jokkmokk, Arvidsjaur. Det var grymt roligt och givande.

Från och med måndagen så utgick vi från Vilhelmina och flög två och två. Nedan har jag lagt upp några bilder från hela norrlandsturen. Midnattsturen var bland det finaste jag varit med om!

Jag landar på Säve i Göteborg

Globen från ovan

Våra lärare landar i Vilhelmina i en PA-31 Navajo

Boendet i Vilhelmina

Tankning i Arvidsjaur under midnattssolsflygning

Midnattssol

Vår flyglärare flyger rotetvå på mig in i Nikkalouktadalen vid Kebnekaise

Inne i Nikkalouktadalen med Kebne bort till höger

Påväg hem från Kebnefjällen kommer våra kamrater förbi

Pass nummer två är nu avklarat. Dagens pass innebar till stor del fortsatt träning på att samarbeta samt att öva olika typer av inflygningar.

Normalt sätt så flyger man på autopilot så mycket man kan. För att det helt enkelt är enklare, i vid vissa tillfällen under flygningen så är det väldigt mycket att göra och det skall göras samtidigt. Då är det en stor fördel att kunna flyga på autopiloten.

I dag övade vi bland annat på att göra en så kallad CDFA-inflygning. CDFA står för Continious Descent Final Approach. Oftast så har man hjälp med indikeringar i både höjdled och sidled när man gör den sista delen av inflygningen för att landa. Men ibland så finns inte de inflygningshjälpmedlen på flygplatsen och för att det ska bli en så jämn och fin inflygning så måste man använda sig av CDFA.

Kort och gott innebär det att man som Pilot Not Flying sitter och läser upp distanser från banan samt höjder som är relaterade till dessa distanserna. Detta för att få ett sjunk så jämnt och fint som möjligt. Detta görs samtidigt som flera andra saker sker i cockpit under inflygningen.

Hoppas att budskapet gått fram.

Adios

..and nine to go.

Då var det första passet i MCC:n avklarat. MCC står för Multi Crew Co-operation och innebär som, jag tidigare skrivit, att man jobbar i ett tvåpilotssystem. Dagens pass gick mest ut på att få känna på hur det fungerar och att försöka komma in i arbetssättet.

När man jobbar enligt den här principen så delar man upp arbetet mellan de båda piloterna. De benämns PF (Pilot Flying) och PNF (Pilot Not Flying). Som ni kanske förstår så är det PF som har hand om själva flygande delen av flighten, medan PNF har hand om allt radioprat och alla nya direktiv som ges av flygledningen.

Jag och min co-pilot för dagen var ganska trötta i skallen efter detta fyra timmar långa pass. Det är en hel del att hålla reda på och nu har det inte börjat komma massa problem under flygningen, som t ex motorbortfall osv.

I morgon är det dags förr pass nummer två, och då kommer vi att öva på lite olika typer av inflygningar.

Idag är det dags för min del av klassen att gå vidare med nästa steg. Som jag förklarade i ett tidigare inlägg så fanns det ju ett steg som heter Basic. Vi är ni i slutet av den delen. Nu ska vi börja jobba i ett tvåpilotssystem, vilket vi kommer att öva på i simulatorn vi har här på skolan. De kommande tre veckorna ska vi genomföra tio pass på fyra timmar vardera. Under halva passet sitter jag och agerar som styrman och andra halvan av passet så agerar jag kapten.

I tvåpilotssystemet är det viktigt att båda piloterna är med på vad som händer och kommer att hända, så man är förberedd på eventuella bekymmer som kan uppstå. Det kommer att övas på diverse fel under dessa pass, det kan vara t ex motorbortfall, tryckfall mm.

Det var lite kort om kommande veckor. Jag återkommer med lite mer efter mitt första pass som jag har idag klockan 1200.

Det är inte bara plugg hela tiden här i Ljungbyhed. Ikväll är det stor fest på skolan. Det är vår yngrekurs som ställer till med fest. Det är en Tackfest för att vi hade fest för dom när de började här. Och som traditionen bjuder så brukar det vara en maskerad med bokstavstema. Denna gången blev det bokstaven F.  Tanken var inte att jag skulle vara med från början men förutsättningarna ändrades så nu blir jag kvar här. Personligen ska jag vara utklädd till fotbollsspelare, lite tråkigt jag vet, men eftersom att det kom snabbt på så hann jag inte hitta på något annat. Dock tackar jag alla för de "fina" förslag jag fick!

Egentligen ska jag tacka min gode vän Björn för att han lånade ut sina matchkläder och kom med idén. Dom som känner mig vet att min fantasi är högst begränsad.

Vanligtvis brukar de flesta verkligen engagera sig i sin utstyrsel och så tror jag nog det blir i afton också. Hoppas på att kunna lägga upp lite bilder under helgen.

Nedan har ni ett litet försmak på utklädnad. Frihetsgudinnan i detta fall är norsk... men ändå! :-)

Det finns kanske någon som undrar varför jag valt volem.blogg.se! Det är inte svårare än att volem betyder "jag kan/må flyga" på latin.  Lite som Stig Helmer i sällskapsresan, skillnaden är väl att jag inte är speciellt rädd.

Ett kort men koncist inlägg.

Tänkte försöka förklara vad MPL är för något. MPL står för, som jag tidigare skrivit, Multi Pilot Licence. Hela utbildningen går egentligen ut på att man ska jobba i ett tvåpilotssystem. I transportstyrelsens författningssamling finns det angivet vad som gäller för att få bedriva denna utbildning.

Bland annat är det ett krav att man under sin utbildningstid skall tillhöra ett specifik flygbolag, och på detta bolag sedermera utöva sin praktiska bolagsdel.

Utbildningen är uppdelad i fyra olika delar:

• Core
• Basic
• Intermediate
• Advanced

I Core får man lära sig flygningens grundprinciper. Man får helt enkelt lära sig att flyga ett flygplan och vad det kan innebära. Här ingår bland annat ett antal navigeringar, både korta och långa. Man besöker olika flygplatser mm. I core så kommer man även att flyga upp för ett privatcertifikat, ett så kallat PPL (Private Pilot Licence). Här jobbar man i singlepilotmijö.

I Basic går man in mer på att flyga som man gör i kommersiell trafik, dvs enligt IFR-regler. I detta skede har vi använt oss av både simulator och riktigt flygplan. I början är det fortfarande singlepilotmijö, men efter hand byggs det på och man börjar jobba i ett tvåpilotssystem. Då är det fokus på att få igång tänket och det samarbete som är oerhört viktigt i denna typ av miljö. Just nu är det i huvudsak samarbetet mellan piloterna som är av största vikt. Men i "verkliga livet" så handlar det inte bara om att samarbeta framme i cockpit utan med hela besättningen.

Under Intermediateskedet bygger man på det man har lärt sig ytterligare. Nu flyger man in sig på den speciella typ som bolaget har och som man skall operera på under advanced. Denna utbildning kommer för min del att bedrivas på Arlanda på Oxford Aviation Accedemy. Här används den typ av simulator som alla tänker på när man pratar om simulatorer, dvs Full Motion Sim. En simulator som rör sig i alla leder.

Sist men inte minst Advanced. Nu har man kommit så lång att man är ute och flyger i bolaget som man tillhör under utbildningen.

För min del tillhör jag Skyways och kommer att flyga Fokker 50.

En Fokker 50  - bilden är tagen från Skyways

All luft är uppdelad i olika luftrumsklasser och de benämns från A-G. Inom de olika luftrumsklasserna så gäller olika regler. Jag kommer inte grotta ner mig i varje luftrumsklass.

Men i Sverige har vi egentligen bara C och G. C-klassat luftrum är kontrollerat luftrum, det är kontrollerat av en eller flera flygledare. G-luft är okontrollerat luftrum.

Jo, Den här bloggen är skapad mest för att mina nära och kära ska kunna läsa om vad jag hittar på under min utbildning.

Hittills så har jag kunnat berätta vad som händer och inte händer på ledig tid, men kommande höst och vinter kommer att vara ganska intensiv. Då tänkte jag helt enkelt att detta kan vara ett sätt att leverera information under tiden.

Förhoppningsvis kommer det inte bara att innehålla renodlade flyginlägg utan kanske lite annat roligt också.

Om det nu skulle vara så att det är någon annan som följer med på köpet så är väl det trevligt.

Inom kort kommer jag att göra en kort bakgrundsbeskrivning för att alla ska få en helhet.

Ciao for now!